Slow stitching och naturlig färgning

 Det är förunderligt hur anpassningsbar en människa kan vara. Trodde inte att även undertecknad kunde klara av att bo i en etta på sjätte våningen. Men det har gått över förväntan. fast visst uppskattar jag vårt "sommarställe" i Rengård. Där passar jag på att färga tyg på naturlig väg i den vedeldade stora vattenvärmaren. Det har varit kul att se hur man kan mönstra bomullstyg med enbart lökskal. 
Här kommer bitar av gamla vita lakan väl till pass. 

Jag också börjat brodera på gamla dar. Har tillverkat "textila journaler" efter tips från K3n på Youtube, och gett våra sju barn var sin bok att samla sina minnen från barndomen i.
De kan göras på olika sätt. Ett är att använda sina bredaste mattrasor och väva med . Sen täcker man ytan med förstygn.
Inuti har jag varvat blad av papper och tyg, så man kan välja att sy fast eller klistra beroende på vad som passar bäst.

När jag går igenom mina samlade tygbitar så inser jag att det nog finns en släng av samlarmani i mina gener. Men förr eller senare kommer det mesta att hitta sitt användningsområde. 

Nu när jag inte längre har plats för en vävstol ( eller behov av flervmattor) så klipper jag inte upp utslitna sänglinnen till  mattrasor. Jag kan använda dem som mellanlägg till Kawandi eller sy Zokin av dem. Zokin är det japanska ordet för trasor med sashiko. Det finns många filmer på Youtube som visar hur och varför. Här är en.  

Beträffande Kawandi så finns det också en mängd olika filmer som visar denna teknik. Jag har hittat till Marions world som också är en trevlig bekantskap. Hon är en skicklig sömmerska och brodös som visar denna teknik bland mycket annat. 

Jag har lovat att hålla en workshop i Kawandi-inspirerat broderi den 20 augusti. Vi håller till i vår gemensamhetslokal på Kvartsvägen 3 i Umeå. Välkomna alla som vill testa detta sätt att ta tillvara tygspink tillsammans med likasinnade. Jag har material ifall ni inte vill sy av era egna spinkbitar. Vi satsar på en bit lämplig som bordstablett. 

https://simplesignup.se/event/217615

Anmäl er via denna länk så jag vet hur mycket material jag ska förbereda. Workshopen är gratis.
Materialet  ( ifall ni inte har eget) till självkostnadspris. ( 50.-). 

Sen kanske ni blir peppade på att göra ett sängöverkast eller varför inte ett klädesplagg?

Det finns oändliga möjligheter och det enda som kan kännas som ett hinder är förstås tids- och platsbrist. Så jag har ännu inte bestämt mig för något jätteprojekt, även om jag inte saknar material. 

Trendigare än någonsin med spink.

Sent omsider verkar de flesta ha upptäckt vitsen med att spara,lappa och laga. Kanske beroende på allt tal om krisberedskap? En annan som sparat på de minsta tygbitar sen man föddes har fått utstå en del pikar om vilken diagnos som passar bäst i sammanhanget. Nu verkar det som att man fått en viss upprättelse.

Visst insåg jag en viss problematik i mitt levnadssätt i samband med flytten till en etta i stan från ett hus på landet med tillgång till uthus/lager på flera hundra kvadrat, men problem är till för att lösas. Lyckades tigga mig till ett extra förråd och eftersom det är en dotter som tagit över hemstället, så gick det bra att få lämna det mesta. Lite opraktiskt dock när skaparlusten slår till och man inser att materialet finns 18 mil bort. 

Fördelar med att vara stadsbo finns faktiskt också. Här i stan har jag nära till Hemslöjdsföreningens lokal och deras olika kurser och workshop. Fick frågan av Hemslöjdskonsulenten om jag ville visa något av mina sätt att använda trasor . Jag tog med exempel på olika sätt att göra mattor utan vävstol och deltagarna fick bland annat testa att sy med tandborstskaft.

Bristen på utrymme har fått mig att fokusera på mindre grejer. Små väskor och andra små textila produkter. Hittade en sån trevlig bekantskap - K3n på YouTube. Slowstitch har nu blivit min senaste besatthet. Kathryn som hon heter är en behaglig person att lyssna på medan hon visar hur man kan göra Meditations scrolls av de allra minsta små spinkbitar från gamla plagg eller andra ärvda eller fådda textilier. Helt onödigt kan tyckas, men förlösande för en person som uppfostrats med ett sådant nyttighetsperspektiv som undertecknad. 

Inte helt oandvändbara men underbart långsamma att göra är t.ex dessa små s.k. risväskor om man sy dem helt för hand. 

En liten väska gjord av små mattrasbollar som vi fick av dottern till den avlidna slöjdfröken Elsy. De var nystade aå fint och med fina mönster från 50-talet och framåt. Den invigde jag som nessesär på resan till Stockholm häromveckan.

 Jag ville hinna se Kaffe Fassets utställning på Millesgården innan den stänger. Det kanske är övermaga att skriva om den under rubriken " Till spinkets lov". Men faktum är att de flesta var gjorda av små tygbitar av hans tryckta tyger. Helt otroliga quiltade täcken av många olika textilkonstnärer som inspirerats av Kaffe Fassets färgglada mönster. 

I morgon är sista dagen att få ta del av denna utställning. Skynda er dit om ni har möjlighet.