Trendigare än någonsin med spink.

Sent omsider verkar de flesta ha upptäckt vitsen med att spara,lappa och laga. Kanske beroende på allt tal om krisberedskap? En annan som sparat på de minsta tygbitar sen man föddes har fått utstå en del pikar om vilken diagnos som passar bäst i sammanhanget. Nu verkar det som att man fått en viss upprättelse.

Visst insåg jag en viss problematik i mitt levnadssätt i samband med flytten till en etta i stan från ett hus på landet med tillgång till uthus/lager på flera hundra kvadrat, men problem är till för att lösas. Lyckades tigga mig till ett extra förråd och eftersom det är en dotter som tagit över hemstället, så gick det bra att få lämna det mesta. Lite opraktiskt dock när skaparlusten slår till och man inser att materialet finns 18 mil bort. 

Fördelar med att vara stadsbo finns faktiskt också. Här i stan har jag nära till Hemslöjdsföreningens lokal och deras olika kurser och workshop. Fick frågan av Hemslöjdskonsulenten om jag ville visa något av mina sätt att använda trasor . Jag tog med exempel på olika sätt att göra mattor utan vävstol och deltagarna fick bland annat testa att sy med tandborstskaft.

Bristen på utrymme har fått mig att fokusera på mindre grejer. Små väskor och andra små textila produkter. Hittade en sån trevlig bekantskap - K3n på YouTube. Slowstitch har nu blivit min senaste besatthet. Kathryn som hon heter är en behaglig person att lyssna på medan hon visar hur man kan göra Meditations scrolls av de allra minsta små spinkbitar från gamla plagg eller andra ärvda eller fådda textilier. Helt onödigt kan tyckas, men förlösande för en person som uppfostrats med ett sådant nyttighetsperspektiv som undertecknad. 

Inte helt oandvändbara men underbart långsamma att göra är t.ex dessa små s.k. risväskor om man sy dem helt för hand. 

En liten väska gjord av små mattrasbollar som vi fick av dottern till den avlidna slöjdfröken Elsy. De var nystade aå fint och med fina mönster från 50-talet och framåt. Den invigde jag som nessesär på resan till Stockholm häromveckan.

 Jag ville hinna se Kaffe Fassets utställning på Millesgården innan den stänger. Det kanske är övermaga att skriva om den under rubriken " Till spinkets lov". Men faktum är att de flesta var gjorda av små tygbitar av hans tryckta tyger. Helt otroliga quiltade täcken av många olika textilkonstnärer som inspirerats av Kaffe Fassets färgglada mönster. 

I morgon är sista dagen att få ta del av denna utställning. Skynda er dit om ni har möjlighet.