Årets spinkprodukt - munskydd

 Aldrig trodde jag väl att detta skulle bli något som jag skulle ägna mig åt. Att sy munskydd. Men på Irland där en a mina döttrar och 4 barnbarn bor så krävs munskydd för att man ska få gå och handla. Kanske även de äldre barnen behöver det till och från skolan. 
Så nu får jag användning för en massa små tygbitar som inte räcker till så mycket annat. Det finns massor med olika mönster på YouTube. Svårt att veta vilka som blir bäst. Jag testar ett par olika, och de ser ju ut att sitta bra. Hur de fungerar som stopp för spridning av smitta diskuteras ju fortfarande mellan olika experter och länder. Men de fyller i alla fall kraven som Irland ställer om jag förstått rätt. 

Väskor i massor

Jag har varit inne i ett så kallat "flow" de senaste veckorna. Lite tursamt , nu när man inte får flänga omkring som vanligt. Tygerna håller på att svämma över i mina garderober och eftersom jag sparar på de allra minsta bitar så får jag ta till andra förvaringslösningar också.
Men nu håller det på att ta slut på korgar och lådor, så det är verkligen dags att börja skapa.

Köpte en vävram med en påbörjad väv för några år sedan. När jag behövde ramen till en workshop, kunde jag inte bara klippa ner och slänga den påbörjade bilden, så jag sökte bland mina garner och hittade garn i en någorlunda liknande i färg, kanske aningen för grovt, men den blev i alla fall färdig. Den duger till en shoppingbag, eller kanske till att härbärgera något annat av mina pågående arbeten. 

Fodrade med ett gammalt örngott.

 En annan kasse gjord av ofållade små dukar som legat länge och väntat på min längtan att fålla, med en ficka av ett ärvt gammal broderi.  

Denna stachbag är gjord av försvarets kraftiga linne med dekoration av ett hjärta i flera lager silke från Utställnings-och workshopstemat "Siden sammet trasa lump" som vi hade för kanske 15 år sedan. 

Den lilla handväskan är dekorerad av stadkanter från ulltrikåtyg från Italien. En bytesaffär jag gjorde på Jokkmokks marknad med min kollega Ann-Marie från I skinn. 

Väskan är i ylle och knäpps med en träknapp och en hank av det handvävda bandet till Västerbottensdräktens förkläde.

En annan ylleväska dekorerad med broderade "klackar" som blev över från ett tidigare projekt.

Axelrem och kanter i skinn.

Linnespink och som dekor en provbit från en sjalväv i ull/silke
fick bli materialet till denna väska.

Stängs med återbrukat blixtlås.

Fick över lite tyg när jag klädde om min 60-talssoffa med handvävt linnetyg.

I stället för att låta det ligga kvar i garderoben, så sydde jag denna väska.

Jag har ju ännu inte lärt mig slänga någon tygbit större än en kvadratdecimeter som är gjord av ett naturmaterial.

Dessa tre väskor fick sin dekor av meshwork-

                    dvs en typ av väv av band som legat och väntat på ett syfte en längre tid.

Ännu äldre är de handtryckta linnetygbitar som fick pryda denna shoppingbag.

                                Min period av handtryck sträcker sig ca 30 år tillbaks i tiden.

Avslutar denna väskkavalkad med en liten kasse sydd av en tygbit i rosengång som min mor vävt. Den är nog den äldsta, bortsett från den broderade fickan på väska nr 2.

Utflykt till vävklubben Rallarrosen i Stensele

För en tid sedan blev jag inbjuden till vävklubben Rallarrosen för att visa andra sätt att använda trasor än att väva i vävstol. Det var 16 kreativa damer från vävklubben och andra vävstugor som samlats i de rymliga lokalerna i Stensele.

Teknikerna Lockerhooking och Toothbrushrug är nog ursprungligen från andra sidan Atlanten, och har inte fått några bra svenska namn än. Kanske det är ett ämne för en tävling?
Hitta det bästa namnet på svenska.

 Toothbrush rug kallas också Amish knot rag rug. Men Amish mattor kan förstås vara gjorda på olika sätt. Flätade , virkade eller stickade. Hittade en fantastisk matta från 1920-talet här som var både flätad och stickad och kostar 1195 dollar. Så om hundra år kanske våra mattor också får rätta värdet?

Här finns andra inlägg om "tandborstmattorna".
Tekniken Lockerhooking bygger på en typ av trasrya med öglor som låses av en tråd, så de inte går att dra upp av misstag. Hur man mönstrar är upp till var och en, men den tekniken kanske inte lockar till att göra stora mattor, utan snarare mindre projekt, som grytunderlägg, eller dynor och korgar. 

Det är förstås fullt möjligt att sammanfoga bitar eller remsor till en större matta om man har tålamod.
Det är i alla fall ett bra sätt att återanvända trasor, även om man inte äger eller har tillgång och plats för en vävstol.

Vävklubben Rallarrosen har ju förstås tillgång till vävstolar. Och en rymlig lokal på övre planet i Blå Kupan som huset heter. 

Hoppas bara att de får behålla lokalen - huset var visst rivningshotat vad jag förstod. Det är ju märkligt att de som styr och ställer inte förstår vikten av att få samlas och arbeta med sina händer.

Det är inte bara idrott som är nyttigt för både kropp och själ.

I vävstugan vävs det främst mattor, men även dukar och några småvävar.  Detta mönster kallas "Vännernas stig", och vävs med trasor i tre olika färger. Det fanns också exempel på samma matta i en färg. Den var också fin. 

Det finns verkligen många sätt att ta tillvara trasor och spink. Bara tiden räckte till för allt en vill hinna med. Men det är ju en ynnest att alltid ha något projekt framför sig, så länge en har hälsan.