Picknickfilt

Denna sommar deltar jag i två utställningar ( som har vernissage samma dag - 1 Juli) så jag har faktiskt känt mig lite splittrad. Har för mycket material och svårt att bestämma mig för vilket jag ska ägna mig åt. Men eftersom den ena utställningen har temat "Metalltråd och gamla spetsar", så tänkte jag på alla spetsdukar som mina anmödrar virkat och jag har haft liggande i skåpen.

Dom färgade fotlapparna i ylle från försvarets överskottslager har också legat länge i en låda och väntat på min inspiration. Med ett foder av ullteddy så blev det en riktigt fin picknickfilt.

Man kanske också kan använda den som pläd under kalla vinterdagar. Men dom vill man ju inte tänka på nu. Fast varje årstid har ju sin charm, och att ligga och mysa framför en brasa när frosten knäpper i stugknuten är inte heller så dumt.

Klackdynor av skinn

I denna ljuva sommartid sitter jag ute under parasollets skugga och klipper bitar till klackdynor i sälskinn. Det är spinkbitar som blev över från capen jag sydde i Finland under ledning av professor Basil Kardasis.

Jag tycker inte, (lika lite som Birgitte Bardot,) att man ska klubba ihjäl sälungar. Det landsöverskridande projektet: " Sälen - vår gemensamma resurs" där jag deltog som en av många slöjdare , gick ut på att lära jägare att skjuta på ett korrekt sätt, oss slöjdare att skapa vackra produkter av sälskinn och kockar från Sverige, Norge och Finland att laga god mat av sälköttet. Ifall man nu ändå måste reducera sälstammen så är det väl sympatiskt att ta tillvara både skinn och kött på bästa sätt?
Hittade en länk till utställningen av våra produkter i Östersund . http://www.ornskoldsvik.se/Kultur-fritid-och-turism/Ornskoldsviks-museum--konsthall/Arkiv/Aktuellt2/8-9-2007-Salen-var-gemensamma-resurs.html

Jag har förstås även sparat fårskinnspink i åratal. Det blev en ganska mysig dyna av dom bitarna.

Man kan lägga den på en stubbe ifall man inte har någon lämplig stol.