torsdag 17 januari 2019

I stället för plast

Förra året blev miljöförstöringen så uppenbar för alla att "vi vanliga människor" verkligen tagit till oss uppmaningen att hjälpa miljön bl.a. genom att spara på plastpåsars användande.
Tidningar uppmanar oss att plastbanta och byta ut köksredskap mot trä eller annat material.
Ibland känner jag mig tveksam till sådana uppmaningar. Visst är det bättre för miljön att använda de redskap en redan har så länge de fungerar, i stället för att slänga och köpa nya - oavsett material?

Men att i stället för gladpack använda bivaxdukar över skålar med rester känns helt rätt. Eller i stället för att köpa plastpåsar, sy eller sticka påsar till olika ändamål av tyg eller garn som en redan har i sina skåp och korgar.
Jag har ju inte förmågan att slänga något som kanske går att använda i en framtid, så det var bara att öppna en av de överfulla garderoberna och kika efter ett tunt, vältvättat bomullstyg i lagom storlek.

För ett antal år sedan färgade jag dessa tyger med olika metoder. men inte kommit mig för att använda - ännu. Eftersom de var ganska tunna så lämpade de sig för detta ändamål.
Bivaxet har jag fått av en god vän från grannbyn som har bin. 

Efter att ha strukit tyget slätt, så fördelade jag bivaxet över ytan, Jag lade ett bakplåtspapper över och ställde strykhjärnet på medelvärme. När tyget svalnat blev det styvt men möjligt att sy på maskin. 
Så sydde jag en påse, lämplig att förvara en bit ost eller att ha som smörgåsförvaring när jag åker till vävstugan. Bivaxet lär göra förpackningen anitbakteriell och på så sätt bevara maten fräsch längre. 
Detta återstår dock att bevisa. 


fredag 28 september 2018

Sommarvävning

I sommar har det som ni minns varit extremt varmt, och det har kännt skönt att sätta sig i vävstolarna inne i den svala lokal som jag kallar "mitt museum". Utrymmet som tidigare var en hölada har jag lagt beslag på och använder för att exponera mina och min mans anmödrars textilier, redskap och vissa möbler. Jag kallar den permanenta utställningen "Anmödrars spår", och förändrar den bara litegrann varje sommmar med att ändra tema.
 Där står bland annat två gamla vävstolar. Den ena med svart mattvarp, den andra med linvarp.
I den senare vävde jag ett draperi av trasor.
 Det var mitt första experiment i den tekniken, men gav mig mersmak. kanske blir det en annan variant nästa sommar. Nu har det blivit för kallt att sitta därute, så jag får ty mig till andra tekniker, eller till någon av de 14 vävstolarna jag har i Vävskälets vävstuga i Petiknäs.
Där är det varmt och skönt hela vintern.

 

lördag 14 juli 2018

Lapptäcke från 70-talet

Tänk vad trevligt det är när barnen upskattar något av det man knåpat ihop!
Min dotter nr.2 är den av de sju barnen som har anammat mest av det jag tillverkat genom åren.
Detta överkast sydde jag på 70-talet och har använt på vår dubbelsäng.
 Nu pryder det sängen i dotterns sommarstuga. Vissa bitar är lite slitna, men det fungerar fortfarande som sängöverkast. Tygerna är från olika klänningar och några bitar kommer från lakan som jag färgat. 
Nu har jag även fått tillåtelse att skaffa en vävstol till hennes sommarstuga. Där finns gott om plats eftersom det tidigare varit ett bönhus i byn. Hon har startat på sin första mattväv, vilket gläder mig ofantligt. Mattrasor lider vi ingen brist på, så det ska bli kul att se vad som kommer ut från hennes vävstol. 




fredag 13 juli 2018

Äkta trasmattor

Det mest effektiva användandet av tygspink av väl ändå att väva trasmattor? Jag har svårt för att köpa nytt tyg och klippa upp till trasor, även om det ibland fattas en viss färg och det inte finns i mitt lager.
Visserligen kan även de köpta trasorna betraktas som tygspink, men det som ger mig störst tillfredställelse är ändå att kunna väva " äkta trasmattor". dvs mattor av gamla trasor av uppklippta kläder eller annat tidigare använt textilt material. 
I sommar har jag suttit i den gamla vävstolen i det jag kallar Muséet - Anmödrars spår. Jag har vävt smala mattor i gammal stil med botten i tuskaft och ränder i rosengång.

Kunde inte motstå frestelsen att väva en liten mattstump i rengbågsfärger också.
Den passade precis på vår trädgårdsbänk.




lördag 30 december 2017

Återbruk i juletid

När hela familjen samlas och ska fira jul, så kan det ibland uppstå lite förvirring över var mobilerna är och vems mobiltelefon som ringer.
Fick ett klokt förslag av yngsta dottern - att jag skulle sy en förvaringsbonad och hänga vid en kontakt, så det gick att ladda mobilen trots att den låg kvar i sin ficka på väggen.
Tog en gammal hemvävd löpare och gjorde en prototyp. Den skulle dock behöva en stadigare pinne längst upp. Men idén var god och kan utvecklas ytterligare. Kanske med små hål i botten på fickorna för att trä ut sladdarna och namn på respektive ägare vackert broderade?
En annan fördel med att ha mobilerna samlade, är att man kanske slipper se gästerna knappandes på mobiler under middagen.

tisdag 31 oktober 2017

Slarvkalaset

Så roligt vi hade på Slarvkaset i Botsmark! Det var en fröjd att se alla entusiastiska deltagare ta del av olika tekniker och förslag till att återanvända textilier. Det slogs rep och testades olika redskap för att klippa och skära mattrasor. Vi enades om att en rullkniv var att föredra framför skärmaskinen "Inga klipp". Kanske det är en fråga om teknik, men jag lyckas sällan få till fina trasor med maskinen.
Mest spännande var det att slå rep med trasor. Annica som gått kurs ledde aktiviteten, som  föll ut till belåtenhet.
Katarina klipper trasor med sax på traditionellt sätt,  snedklipper och lägger omlott, så inga hörn sticker upp i mattorna. Hon plockar in trasorna i väven för hand utan skyttel. 
Stadiga grytunderlägg av repen bundna med trasor i korgbindningsteknik av Annica.

Jag visade olika mattekniker som är användbara  för de som är utan vävstol.
Foto. Solvår Nordvik Persson
Solvår blev fin i mitt slarvhalsband vävt i bandgrind med inslag av sidentrasor. 
Jag tror att vi lyckades inspirera fler till återbruk av även små bitar av textil. 









söndag 22 oktober 2017

Slarvor, trasor och spink

Snart åker jag till Botsmark på SLARVKALAS. Det är Västerbottensvävarna som arrangerar ett "kalas" för medlmmarna (och andra intresserade) för att lyfta upp betydelsen av det textila återbruket, och visa på olika sätt att klippa, skära och sammanfoga trasor och visa olika resultat av hur de kan användas.
Hos oss är ju det "normalt" att väva trasmattor , och det har i långliga tider varit vanligt att ta tillvara och klippa upp utnötta kläder och andra textilier. Även uppklippta trikåunderkläder och silkesstrumpor finns med i de mattrasor vi fått ärva.
Jag blir upprörd när jag läser om de ton av helt nya textiler som bränns upp av de stora klädjättarna trots allt  tal om återbruk och miljövänlighet.
Idag är det ju många av de som väver mattor till försäljning som köper tyg och färdigskurna trasor till sin produktion. Det kan ju diskuteras om dessa kan kallas "äkta" trasmattor.
Använda lakan är ju ett ypperligt material till trasmattor och är inte alltför tidsödande att förvandla till mattrasor. De kan hittas till en billig penning i secondhandbutiker. och på loppis.

Jag klippte upp några urvuxna t--shirts för att testa en för mig ny teknik att fläta mattor.
Det går ut på att fläta med 4 (eller fler) olika trasor som under arbetets gång flätas in i det föregående varvets fläta. Här finns en instruktionsfilm som jag hittade på YouTube. 
Det gick åt fyra Tshirts till den här lilla mattan. 
Det går förstås även använda andra typer av trasor, men trikå är ju lite följsamt och lättare att hantera till denna typ av matta. 
Några som verkligen utforskat och tagit återbruket till en ny nivå är Katarinorna Brieditis och Evans.
Här en länk till deras blogg. 




I stället för plast

Förra året blev miljöförstöringen så uppenbar för alla att "vi vanliga människor" verkligen tagit till oss uppmaningen att hjälpa...