Follow by Email

Translate

Leta i den här bloggen

måndag 20 december 2010

Idéer från julmarknaden på Gammlia


Har varit lite lat med uppdatering av denna blogg.Kanske beroende på att jag ägnat tiden till att producera. Men jag tänkte tipsa om en idé som jag såg på Gammlias julmarknad i år.
Der är Olov Falck från Skelleftehamn som stickar lovikkavantar och har uppfunnit ett bra sätt att ta tillvara småsnuttar av lovikkagarn. Intarsia kallas denna teknik som bygger på att man stickar av varje färg för sig. Vid färgbyte snor man garnerna om varandra för att slippa hål i stickningen.
Vi brukar dela samma lokal på Jokkmokks marknad - Västra skolan - där det samlas många skickliga slöjdare & konstnärer. Förhoppningsvis kommer jag att vara på plats första helgen i februari även nästa år som traditionen bjuder.

tisdag 26 oktober 2010

Päls-spink



Eftersom jag har haft får i mitt "tidigare" liv, så har jag följaktligen också tagit rätt på och berett fårskinn. Jag syr fällar - mest mindre till gungstolar och dyl..och då blir det ju också spink över. Dom större bitarna kan man ju sy tofflor och mössor av, men dom små bitarna - vad göra av dom?
Eftersom jag väver, så testade jag att väva in remsor av skinn i en dubbelväv, där ullgarn fick bli den andra inslaget.
Det blev inte så tokigt, men för att få den längd jag ville ha, som skulle passa till en gungstol, så blev jag tvungen att skära upp ett helt skinn. Lite fusk eller hur?

Men i denna matta/dyna har jag använt skinnspink som jag fått av en kompis. Jag vet inte vad allt det kan vara för sorts päls, men förmodligen en blandning av kanin och mink. Det var en modist som varit ägare till denna skatt innan.

Så här ser den ut på andra sidan.

Yllespink och återbruk.


Denna matta är vävd av försvarets ylleslipsar från "Fälles i Glommers". Jag köpte hela lådan och har färgat dom för att få en mer levande yta. Dom färgade inplocken är av vadmalsspink. Slarvtjäll kallas visst tekniken.


Garnspink



Ibland får man över korta garnsnuttar som kan vara svårt att hitta nåt användningsområde för. Jag har dock svårt för att kasta nåt textilt material oavsett hur smått. Till broderi behövs inte alltid så långa trådar. Jag är ingen duktig brodös, men fuskar ibland i ämmnet. Läggsöm är mitt favoritstygn. Här har jag sytt fast vadmalsapplikationerna med lingarn 16/2.
Mönstret är inspirerat av en gammal dyna från Västerbotten.Ifall garnsnuttarna är lite längre, kan man virka små blommor att använda som brosch.
Jag sätter dom som dekoration på mina hattar. Vanliga garnbollar kan också bli dekorativa tillsammans med en bit flor.

söndag 5 september 2010

Spink av yllefilt


När jag började rensa i mina korgar för att packetera till materialloppiset på Handens Hus i Skellefteå i anslutning till Hemslöjdens dag, så hittade jag bitar av filt som jag inhandlat i Röros för ca 20 år sen. Fina bitar av dubbelvävd filt som inspirerade mig till att brodera pulsvärmare med tillhörande halsduk.
Broscherna på hattarna är gjorda av spink av tovat ylletyg.

måndag 23 augusti 2010

Locker hooking


Jag gillar alltid att testa olika sätt att använda det jag kallar spink. Det kan vara överblivet garn eller tyg i mitt fall. Träslöjdarna menar nog snarare träbitar när dom hör talas om spink.
Hittade en instruktion på Youtube om hur man på ett nytt sätt kan göra s.k.hook rugs.



I detta fall använder man inte juteväv utan en speciell väv med rutor som botten. Jag råkade ha en bit av ett liknande material hemma och bad min käre man att borra hål i en virk-krok av plast, så skred jag till verket. Det som skiljer denna teknik från den traditionella är egentligen bara att man drar in ett garn i öglorna och på detta sätt låser dom och förhindrar att dom av misstag repas upp. Det är nödvändigt när man har ett glest material i bottenväven. Denna väv är styv , så man kan med fördel göra annat än mattor - t.ex. korgar eller liknande.
Jag nöjde mig med ett armband till att börja med.



Använde sidenremsor ur ett tyg jag färgade för ett utställningsprojekt i Umeå för c:a 10 år sen. Min omgivning anser nog ibland att mitt sparande av tygbitar gränsar till samlarmani, men förr eller senare så kommer dom till pass. Och siden är ju ett dyrbart material så det måste man ju bara vara rädd om.
Ska man göra större projekt med denna teknik så kan det ju vara idé att köpa en riktig "lockerhookingnål", men jag har inte sett att dom finns i någon affär här. Tur att vi har NÄTET att tillgå, eller hur?

fredag 6 augusti 2010

Sammetsspink




Tillsammans med bitar av siden, kan även sammetsspink komma till pass som material till smycken.
20-talet är en inspirerande period när det gäller kläder och mode. Det finns enligt mig ingen period vars klädmode varit så stilfullt.

fredag 11 juni 2010

Spink av handvävt lintyg



På mitten av 70-talet vävde jag och sydde Västerbottensdräkt till mig själv och min mor. Lite spink från blusväven har legat i garderoben sen dess. Nu hittade jag äntligen dess rätta plats! Som lampskärm till Ikeas bordslampa. Den hade ursprungligen en typ av pappers-skärm som inte höll särskilt bra, men med linnetyget och några handvirkade spetsar från mors förråd så blev den användbar igen.

Spetsbitar




Har du någon handvirkad spets som kanske är lite trasig i kanten, eller att örngottet där den suttit har blivit utnött, så kan du väva in den i en smal väv till armband t.ex. Ensam eller tillsammans med annat spink, som på dessa exempel. Bitar av kokt ull som jag fått av min kollega i Gävle ( http://www.iskinn.se/ ).

onsdag 9 juni 2010

Smycken av yllespink


Ibland har jag bara lust att göra småsaker.Fast det är ju kul om det går att använda förstås. Smycken av ull värmer ju faktiskt också:-)
Fast nu är det ju sommar så jag kanske ska hitta ett annat material än ull. Återkommer om detta.


Här har jag använt en liten bit tovad angoraull till blomman. Jag har fortfarande kvar en del ospunnen angora, fast det är ett antal år sen jag sa farväl till kaninerna. Bandet har jag stickat av silkegarn som blev över efter en halsduksväv.

fredag 21 maj 2010

Sidenspink


Det blir ibland även över spink av siden när jag sytt någon blus eller liknande.
Testade att väva noppväv som jag sydde en kudde av. Det är ju en ganska tidskrävande teknik förstås.

Har också vävt sniljor av siden som jag sedan vävde in i en vanlig bomullsvarp 8/2.
Det blev också en kudde. Skulle ha vävt lite tunnare sniljor . Det var svårt att slå igen tillräckligt. Man kunde ju förstås ha vävt in fler inslag av silkegarnet mellan sniljeinslagen också. Baksidan är slät tuskaft av silke.

söndag 25 april 2010

Klackmattor


En annan variant av mattor gjorda av spillbitar är de s.k.klackmattorna.
(Namnet kommer av att bitarna formades som klackar.) Syr man av tyg som repar sig så måste man kasta kanterna, t.ex. med langettstygn. Ofta broderde man dessutom en liten blomma eller stjärna på varje bit innan den syddes fast. Jag använder mig av vadmal eller kokt ull som inte repar sig, så det behövs inte langettsöm för hållbarheten. Men man kan ju förstås göra den som dekoration.



Det går förstås utmärkt att göra bitar med annan form också.
Den här är tänkt att använda som karottunderlägg.

lördag 17 april 2010

Klutmatta à la Bali


När jag för ett antal år sen besökte Bali så kollade jag förstås in deras textilier. Dom är ju berömda för sina ikatvävar, men jag hittade en dag på stranden en man som körde en liten kärra med diverse föremål, däribland en dyna av tygbitar. Jag blev nyfiken på tekniken och köpte den. Bitarna av bomullstyg är vikta på ett speciellt sätt. Sen har jag testat den själv med spink av linne.Det funkar också.

onsdag 7 april 2010

Klutmattor av yllespink



Efter att ha samlat en massa stickat yllespink ( från mina stickade och sydda bulamössor), så kom jag på att sy klutmattor av bitarna. Först klippte jag dom i remsor i längdriktningen. För att det inte ska lossna garn från bitarna så tovade jag dom i tvättmaskinen på 40 grader. Tyvärr kan man inte sy dessa mattor på maskin.(Möjligen på en industrimaskin) Här är det äkta handarbete som gäller. Varje bit sys för hand fast i en botten av vadmal. Man kan med fördel klippa gamla utnötta ylletröjor i remsor på samma sätt ifall man vill testa tekniken.



Jag färgar numera också bitarna med syrafärg i samband med tovningen. Jag har en gammal tvättmaskin där jag kan styra temperatur och rörelse var för sig, för att inte bitarna ska bli alltför hårt tovade. När man färgar ull så måste ju temperaturen upp i 90 grader för att färgen ska bli hållbar.



Vill man inte sy en hel matta så kan man göra sköna sittdynor med samma teknik.Men det är viktigt att materialet är ren ull och inte heller superwash-behandlad, för då fungerar inte tovningsprocessen.

söndag 28 mars 2010

Hook rug



En annan teknik som inte heller kräver nån vävstol är den som kallas Hook rug. (Har tyvärr ingen svensk benämning. Någon som vet?). Man använder en grov virknål och drar upp öglor av trasorna från undersidan av den uppspända juteväv som används till botten. Har man inte plats att spänna upp väven, så går det ändå, men det underlätter om väven är spänd. En s.k. täckstol är perfekt för ändamålet.

Klutmattor


Har man ingen vävstol så kan spinket bli till mattor i alla fall. Klutmattor kallas den här typen. Fyrkantiga,dubbelvikta tygbitar sys på en kraftig botten av t.ex. juteväv. Vanligt bomullstyg klipps helst på skrådden för att undvika traskanter.

I den här mattan har jag sytt in spink som blev över när jag sydde klänningar på 60-talet. Som sagt - jag har svårt för att slänga någon tygbit. Tur att jag bor på landet och har tillgång till många uthus, för det krävs ju lite utrymme för alla spinklådor och korgar.

lördag 20 mars 2010

Diamantkypert

Det blir en väldigt levande yta på mattan ifall man har tillgång till gamla mjuka trasor i milda färger som i den här mattan i diamantkypert. Den vävs av Anita,vår vävförenings kassör, som har en särskild blick för komposition och överraskande kombinationer.

Sniljeväv


Ifall man vill skynda på tvinnandet av sniljorna kan man fästa en s.k. krokodilklämma i borrflugan och klämma fast ena änden av sniljan och hålla den andra i ett fast grepp. sen kommer det roligaste - att bestämma hur mattan ska se ut. Den här mattan har vävts av Lillemor - en av vår vävförenings trognaste medlemmar.

Väva sniljor


Tycker man som jag att det är väldigt roligt att väva, så kan man förlänga glädjen genom att väva två gånger för att få en matta. Först väver man i en varp med förslagsvis bomullsgarn 8/2 som solvats i grupper om 8-10 trådar med 3-4 cm mellanrum. Sedan man vävt tillräckligt långt ( ca 1.5 gång mattans bredd ifall man bara vill göra nåt enskilt inslag med sniljor då och då) sklipper man upp i mellanrummen mellan varpgrupperna.
Man tvinnar sen de färdiga sniljorna och väver in dom i nästa väv - den egentliga mattväven.

torsdag 18 mars 2010

Trasmattor


Gammalt spink – förbrukade textilier eller urvuxna klädespersedlar - klipptes vanligtvis upp till mattrasor och vävdes in i mattor som fungerade, inte bara som skydd för golvet och mot kallt drag, utan även som nostalgikick som fick oss att återuppleva händelser som var förknippade med de olika klädesplagg som vävts in. Ibland kändes det lite vemodigt att se sin barndoms finklänning förvandlad till en rand i trasmattan som vi alla trampade på.
Nuförtiden är kanske inte en vävstol var mans/kvinnas egendom, men har ni endast lust att testa ( och plats i köket eller vardagsrummet) så finns vävstolar att köpa på Blocket för nästan inga pengar alls.
Tycker man att randiga trasmattor i en massa olika färger inte platsar i ert hem så kan man framställa dom i andra mönster med hjälp av skaftväxling,( Som min kompis Elisabets svartvita) eller trycka på dom med textilfärg.

onsdag 17 mars 2010


Textilt avfall – s.k. spink- har alltid fascinerat mig.
Jag minns när jag som liten flicka satt uppe på den oinredda vinden hemma och valde mellan det mönstrade matt blågröna bäck & bölja tyget som blivit över från farmors klänning och det blommiga bomullstyget från hennes förkläde, när jag skulle sy en klänning till den lilla dockan jag fått av grannens Kerstin i 5-årspresent. Året var 1949.
Jag bestämde mig för bäck & bölja. Det hade en sån spännande struktur. Modellen blev den enklast tänkbara – ett hål för huvudet på en rektangulär bit, och några stygn i sidan för att markera sidsöm.


Tänkte visa på olika sätt att ta till vara och skapa nya, användbara produkter av textilt spink.
Hoppas kunna inspirera läsarna att uppleva samma glädje som jag gör i spara och ta tillvara det vi vid första anblicken kanske betraktar som skräp.