Mattor utan vävstol

I fredags var det workshop med tema göra mattor utan vävstol..Tekniken att fläta mattor är gammal och jag hittade en rund flätad matta på hembygdsgården i Norsjö. Flätningen kan göras med tre eller flera strängar.
Sen sys de ihop runt eller i raka längder.

Ett annat sätt är att sy langett med hjälp av en grov nål gjord av ett tandborstskaft. För att få mattan tätare sys langetten över en trasa. Den mattan kan göras rund eller oval, allt efter önskemål.

Någon stor matta hinns inte med på tre timmar, men en början, eller ett grytunderlägg kan vara rimligt. 

Ungdomarna valde flätmetoden och Benita ville prova göra en skål/väska med tandborsttekniken. Den tekniken är snabbare för det behövs inget finlir med synål, men nu var det ju inte heller någon tävling.

Roligt att se tonåringarna så koncentrerade på sömnaden, trots att katten kom och störde emellanåt. 

Skickade med lite extra tyg så de kunde färdigställa sitt projekt på resan hem till Västerås.

Mattrastillverkning i vårsolen.

Den sista tiden har försökt få ihop material till en bred trasmatta. Jag blev förtjust i en gammal matta som finns i hembygdsgården i Jörn.

Vi har en två meters bred mattväv uppsatt i vävstugan , och den passar ju bra till ett sådant projekt.

Återstår bara att skaffa lämpligt material. Jag har sparat gamla urblekta lakan och andra tygbitar i akt och mening att väva mattor, men dom ska ju först förvandlas till trasor i lämplig bredd. 

Har prövat olika vägar att på ett rationellt sätt att få till detta material. Vill helst ha längre sammanhängande trasor, så jag slipper så många avbrott när jag väl sitter/står vid vävstolen. Därför börjar jag med att sy ihop lakanen till en tunnel, som jag sedan viker ihop och klipper i lagom breda remsor.

 Lämnar några centimeter som jag sedan snedklipper, så jag får de önskade sammanhängande längderna.

Men efter ett antal lakan, så värker händerna , och jag inser att det inte kommer att bli den mängd trasor jag kommer att behöva på detta sätt. 

Har inköpt en apparat för ett antal år sedan, som skulle revolutionera tillverkningen av mattrasor, men inte lyckats bli vän med den. Nu inhandlar jag nya blad till den tillhörande mattkniven och tänker ge den en ny chans.

 Men jag har nog inte den rätta tekniken, för trasorna blir väldigt hackiga och det skräpar förfärligt.

 Återstår att gå ut i solen och riva trasorna. Eftersom det både är en typ av styrketräning, när jag river åtta remsor på en gång samtidigt som jag solar, så behöver jag inte räkna med tiden det tar. Det blir ändå plus liksom..

För ärligt talat- hur ska en kunna ta betalt för allt jobb som det innebär att framställa en trasmatta - även om materialet är "gratis"? Kom fram till att jag behöver en timme för att riva och nysta upp 1,5 kg trasor. Av detta kan man väva ca 1 kvadratmeter. 

Men inte avstår jag från att väva mattor, även om det inte är "lönsamt" med företagsekonomiska mått mätt.

Att återanvända textilier till användbara inredningsprodukter, istället för att slänga dom, måste väl vara ekonomiskt om vi tar hänsyn till miljön?  Dessutom känner jag samhörigheten till mina anmödrar som av nödvändighet tog tillvara varje liten tygbit för att återanvända till dess den var alldeles uppnött.
Och inget blir ju så dyrt att det inte går att ge bort till barn och barnbarn...

Återbrukets drottning

Har härmed korat vår egen "drottning i återbruk" Anita , som är med i vår vävförening Vävskälet.

Hon kommer varje vecka i en ny outfit, som hon sytt av olika delar. Här virkar hon på en av många sjalar som hon gör av garn hon köpt på loppis. Denna vecka hade hon dessutom med sig en läcker väska. 

 Den är sydd i klackmatte-teknik av olika spinkbitar.

Är inte detta tyg från en klänning från 20- (eller kanske 30- ) talet fint?

Ser fram emot vad hon ska visa upp nästa måndag då vi träffs igen. 

Väver boa med bandvävstol

Så fick vi då äntligen vinter. Den satt ovanligt långt inne, men de senaste veckorna har vi haft en temperatur som pendlat mellan 20-30 grader, så några längre utomhusvistelser blir det inte för min del.

Mycket trevligare är det att sitta inne och väva små lappar med Zoom Loom ramen. Använder det handspunna garnet som blev över efter att jag stickat en dreambird sjal. Det går åt drygt 7 meter garn till en ruta, så små nystan av olika garner kan komma till pass i ett sånt här projekt.

Det rosaröda garnet -Malabrigo Silky Merino- köpte jag från Woolery samtidigt med ramen. Inget "spink" alltå, men ett ljuvligt material att ha runt halsen.

Tyvärr åkte jag på tull, och det blev betydligt dyrare än jag tänkt mig, men det är smällar man får ta.

Nu ska den gamla bandvävstolen som stått oanvänd i mitt uthus i åratal, få testa vad den går för.

Drar på en smal varp med samma garn som i bitarna jag vävt.

Jag väver in bitarna med hjälp av en grov stoppnål - en på var sida- med ca 10 inslag emellan.

Efter 88 bitar och 1,8 meter band så har jag min boa klar.
Varje bit tar ca 15-20 minuter att väva, så det blev ju en dyr sak om tidsåtgången för att spinna garnet också ska tas i beaktande. Så är ju fallet med det mesta av det hantverk vi ägnar oss åt.

Värmande armband

Efter att ha skjutit upp en beställning alldeles för länge, tog jag mig till slut i kragen. Det är ju egentligen ett angenämt problem att ha så många möjligheter till skapande, att en får svårt att prioritera rätt. Men kan en inte säga nej till en beställning , så är det ju dumt att inte göra slag i saken snarast möjligt. Fast när det gäller vävning så är startsträckan för mig betydligt längre än för stickning, eller annat hantverk.
I denna väv har vi vävt diverse experimentvävar, men nu kom jag ihåg att den också fungerar till att väva mina skinnarmband. Tre på bredden - det gick över förväntan.

Så återstår det mindre roliga monteringsarbetet. 

Ett riktigt jularmband blev det med rött fårskin, röda läderband och några inslag sidenband.
GOD JUL!

Vimplar i rad

Det är inte varje dag nån av mina döttrar kommer hem och vill låna symaskinen. Men det hände häromdagen, och jag blir ju alltid lika glatt överraskad, och lånar med förtjusning ut både symaskin och tygspink.
Nu ville hon pynta sitt sommarhus med den senaste (?) trenden - vimplar i rad.
Vi blev förstås lite oense om sättet att sy dom. Jag förespråkade vändsöm framför att sy ihop dom med overlocken. Och mitt förslag vann konstigt nog.
Här ser ni resultaten. På det första exemplet klipptes mallarna i längd av ett A4-ark och med basen i samma bredd som kortsidan. Hennes sommarhus har betydligt högre i tak än vårat kök, så det behövdes lite storlek på vimplarna.

På det andra exemplet syddes vimplarna tätare ihop och var något kortare.

Ett bra sätt att använda spinkbitar för att få lite feststämning i ett rum.

Det blir också fint att sätta utomhus. 

Dessa vimplar syddes av vaxduk, för att tåla regn och blåst.

Det enda som behövdes sy i detta fall var att sy fast de dubbelvikta trianglarna på ett band.

Babytofflor av spink

Som den ekonomiska mormorsmor jag är, så försöker jag alltid hitta alternativ till att köpa julklappar.
Hittade detta mönster på nätet. Tack "Vilda barn" för en bra beskrivning.
Egentligen tänkte jag tova tofflor, men jag ville ha ett handarbete som funkar framför TVn. Då är det opraktiskt att söla med såpa och vatten. Så jag beslöt mig för att kolla nåt alternativ. Testade med bitar av filtspink från Röros.

Sydde med langettstygn runt delarna

Kom på att jag skulle sätta en anti-halkmattebit under sulan.

Den mindre babyn får tofflor i renskinns-spink som jag hade liggande. Fodrade med ullteddy.

 I en gammal Allt om handarbete hittade jag ett mönster på tofflor att sticka och tova. Jag brukar ju helst göra mina egna mönster - har svårt att följa instruktioner av vilket slag som helst. Men dom här var så söta så jag kunde inte motstå. 

Vet inte om man får kalla det garnspink när man kommer undan med mindre än ett hekto?

Använde 3-trådigt ullgarn och stickor 4 1/2, och tovade i maskin på 40 grader.