Spink av handvävt lintyg

På mitten av 70-talet vävde jag och sydde Västerbottensdräkt till mig själv och min mor. Lite spink från blusväven har legat i garderoben sen dess. Nu hittade jag äntligen dess rätta plats! Som lampskärm till Ikeas bordslampa. Den hade ursprungligen en typ av pappers-skärm som inte höll särskilt bra, men med linnetyget och några handvirkade spetsar från mors förråd så blev den användbar igen.

Spetsbitar

Har du någon handvirkad spets som kanske är lite trasig i kanten, eller att örngottet där den suttit har blivit utnött, så kan du väva in den i en smal väv till armband t.ex. Ensam eller tillsammans med annat spink, som på dessa exempel. Bitar av kokt ull som jag fått av min kollega i Gävle ( http://www.iskinn.se/ ).

Smycken av yllespink

Ibland har jag bara lust att göra småsaker.Fast det är ju kul om det går att använda förstås. Smycken av ull värmer ju faktiskt också:-)
Fast nu är det ju sommar så jag kanske ska hitta ett annat material än ull. Återkommer om detta.


Här har jag använt en liten bit tovad angoraull till blomman. Jag har fortfarande kvar en del ospunnen angora, fast det är ett antal år sen jag sa farväl till kaninerna. Bandet har jag stickat av silkegarn som blev över efter en halsduksväv.

Sidenspink

Det blir ibland även över spink av siden när jag sytt någon blus eller liknande.
Testade att väva noppväv som jag sydde en kudde av. Det är ju en ganska tidskrävande teknik förstås.

Har också vävt sniljor av siden som jag sedan vävde in i en vanlig bomullsvarp 8/2.
Det blev också en kudde. Skulle ha vävt lite tunnare sniljor . Det var svårt att slå igen tillräckligt. Man kunde ju förstås ha vävt in fler inslag av silkegarnet mellan sniljeinslagen också. Baksidan är slät tuskaft av silke.

Klackmattor

En annan variant av mattor gjorda av spillbitar är de s.k.klackmattorna.
(Namnet kommer av att bitarna formades som klackar.) Syr man av tyg som repar sig så måste man kasta kanterna, t.ex. med langettstygn. Ofta broderde man dessutom en liten blomma eller stjärna på varje bit innan den syddes fast. Jag använder mig av vadmal eller kokt ull som inte repar sig, så det behövs inte langettsöm för hållbarheten. Men man kan ju förstås göra den som dekoration.



Det går förstås utmärkt att göra bitar med annan form också.
Den här är tänkt att använda som karottunderlägg.

Klutmatta à la Bali

När jag för ett antal år sen besökte Bali så kollade jag förstås in deras textilier. Dom är ju berömda för sina ikatvävar, men jag hittade en dag på stranden en man som körde en liten kärra med diverse föremål, däribland en dyna av tygbitar. Jag blev nyfiken på tekniken och köpte den. Bitarna av bomullstyg är vikta på ett speciellt sätt. Sen har jag testat den själv med spink av linne.Det funkar också.

Klutmattor av yllespink

Efter att ha samlat en massa stickat yllespink ( från mina stickade och sydda bulamössor), så kom jag på att sy klutmattor av bitarna. Först klippte jag dom i remsor i längdriktningen. För att det inte ska lossna garn från bitarna så tovade jag dom i tvättmaskinen på 40 grader. Tyvärr kan man inte sy dessa mattor på maskin.(Möjligen på en industrimaskin) Här är det äkta handarbete som gäller. Varje bit sys för hand fast i en botten av vadmal. Man kan med fördel klippa gamla utnötta ylletröjor i remsor på samma sätt ifall man vill testa tekniken.



Jag färgar numera också bitarna med syrafärg i samband med tovningen. Jag har en gammal tvättmaskin där jag kan styra temperatur och rörelse var för sig, för att inte bitarna ska bli alltför hårt tovade. När man färgar ull så måste ju temperaturen upp i 90 grader för att färgen ska bli hållbar.



Vill man inte sy en hel matta så kan man göra sköna sittdynor med samma teknik.Men det är viktigt att materialet är ren ull och inte heller superwash-behandlad, för då fungerar inte tovningsprocessen.