Päls-spink

Eftersom jag har haft får i mitt "tidigare" liv, så har jag följaktligen också tagit rätt på och berett fårskinn. Jag syr fällar - mest mindre till gungstolar och dyl..och då blir det ju också spink över. Dom större bitarna kan man ju sy tofflor och mössor av, men dom små bitarna - vad göra av dom?
Eftersom jag väver, så testade jag att väva in remsor av skinn i en dubbelväv, där ullgarn fick bli den andra inslaget.
Det blev inte så tokigt, men för att få den längd jag ville ha, som skulle passa till en gungstol, så blev jag tvungen att skära upp ett helt skinn. Lite fusk eller hur?

Men i denna matta/dyna har jag använt skinnspink som jag fått av en kompis. Jag vet inte vad allt det kan vara för sorts päls, men förmodligen en blandning av kanin och mink. Det var en modist som varit ägare till denna skatt innan.

Så här ser den ut på andra sidan.

Yllespink och återbruk.

Denna matta är vävd av försvarets ylleslipsar från "Fälles i Glommers". Jag köpte hela lådan och har färgat dom för att få en mer levande yta. Dom färgade inplocken är av vadmalsspink. Slarvtjäll kallas visst tekniken.

Garnspink

Ibland får man över korta garnsnuttar som kan vara svårt att hitta nåt användningsområde för. Jag har dock svårt för att kasta nåt textilt material oavsett hur smått. Till broderi behövs inte alltid så långa trådar. Jag är ingen duktig brodös, men fuskar ibland i ämmnet. Läggsöm är mitt favoritstygn. Här har jag sytt fast vadmalsapplikationerna med lingarn 16/2.
Mönstret är inspirerat av en gammal dyna från Västerbotten.Ifall garnsnuttarna är lite längre, kan man virka små blommor att använda som brosch.
Jag sätter dom som dekoration på mina hattar. Vanliga garnbollar kan också bli dekorativa tillsammans med en bit flor.

Spink av yllefilt

När jag började rensa i mina korgar för att packetera till materialloppiset på Handens Hus i Skellefteå i anslutning till Hemslöjdens dag, så hittade jag bitar av filt som jag inhandlat i Röros för ca 20 år sen. Fina bitar av dubbelvävd filt som inspirerade mig till att brodera pulsvärmare med tillhörande halsduk.
Broscherna på hattarna är gjorda av spink av tovat ylletyg.

Locker hooking

Jag gillar alltid att testa olika sätt att använda det jag kallar spink. Det kan vara överblivet garn eller tyg i mitt fall. Träslöjdarna menar nog snarare träbitar när dom hör talas om spink.
Hittade en instruktion på Youtube om hur man på ett nytt sätt kan göra s.k.hook rugs.



I detta fall använder man inte juteväv utan en speciell väv med rutor som botten. Jag råkade ha en bit av ett liknande material hemma och bad min käre man att borra hål i en virk-krok av plast, så skred jag till verket. Det som skiljer denna teknik från den traditionella är egentligen bara att man drar in ett garn i öglorna och på detta sätt låser dom och förhindrar att dom av misstag repas upp. Det är nödvändigt när man har ett glest material i bottenväven. Denna väv är styv , så man kan med fördel göra annat än mattor - t.ex. korgar eller liknande.
Jag nöjde mig med ett armband till att börja med.



Använde sidenremsor ur ett tyg jag färgade för ett utställningsprojekt i Umeå för c:a 10 år sen. Min omgivning anser nog ibland att mitt sparande av tygbitar gränsar till samlarmani, men förr eller senare så kommer dom till pass. Och siden är ju ett dyrbart material så det måste man ju bara vara rädd om.
Ska man göra större projekt med denna teknik så kan det ju vara idé att köpa en riktig "lockerhookingnål", men jag har inte sett att dom finns i någon affär här. Tur att vi har NÄTET att tillgå, eller hur?

Sammetsspink

Tillsammans med bitar av siden, kan även sammetsspink komma till pass som material till smycken.
20-talet är en inspirerande period när det gäller kläder och mode. Det finns enligt mig ingen period vars klädmode varit så stilfullt.

Spink av handvävt lintyg

På mitten av 70-talet vävde jag och sydde Västerbottensdräkt till mig själv och min mor. Lite spink från blusväven har legat i garderoben sen dess. Nu hittade jag äntligen dess rätta plats! Som lampskärm till Ikeas bordslampa. Den hade ursprungligen en typ av pappers-skärm som inte höll särskilt bra, men med linnetyget och några handvirkade spetsar från mors förråd så blev den användbar igen.