Alla hjärtans lov ..

 Häromdagen firades alla hjärtans dag. Flera av mina YouTubefavoriter gjorde hjärtan-däribland Marion från Marions world. Hon var definitivt inte den enda som tillverkade textila hjärtan. Alla kanske inte använder återbrukat material. Västerbottens "blingblingens broderdrottning" Emma Evadotter kanske  använder nytt vadmal, men är inte heller främmande för tt handla material på second handbutiker.

Jag har i princip förbjudit mig själv att köpa något nytt material, så jag syr av vad jag hittar i mina skåp, korgar och lådor. Lite i senaste laget kom jag på att det var alla hjärtans dag och ville göra ett hjärta till vart och ett av barnen. Jag använde yllespink. Dels vadmal från försvaret som jag färgat och dels kokt ullspink jag sparat efter att ha idgat byteshandel på Jokkmokks marknad för många år sedan.

Brodera har jag börjat med de sista åren, med något ubdantag. Det är ju så behändigt när man bor trångt. 
Här har jag mest använt mig av Molatekniken, 
Det är så härligt att brodera på ylle. Nålen har inga problem med att hitta vägen genom flera lager även utan hjälp av någon fingerborg. 

En annan teknik som lämpar sig för just yllespink är klackmattetekniken. Förra torsdagen var det min tur att hålla i textilkvällen på Hemslöjdsföreningens lokal. 
Det är en ideell insats som en handfull textilslöjdare turas om att hålla i. Jag valde att visa hur man kan sy klackmattor i mindre format. Ett karottunderlägg var ett lagom stort projekt för en kväll. Det är kul att träffa folk med samma intressen. Och fantastiskt att det finns mötesplatser dit man kan ta sig med buss när man nu har gjort sig av med bilen. En liten promenad på någon kilometer skadar ju inte heller. 

Flitiga händer på denna textilkväll som på de flesta torsdagskvällar.

Nu har vi flyttat till en något större lägenhet och jag börjar tänka på att återuppta maskinstickningen. Jag har startat med att hålla en nybörjarkurs på Ersboda. Kanske det kan bli fler? Tänker också på vad jag kan göra av alla stickade provlappar som jag samlat på mig genom åren. De av ull har jag tovat och sytt dynor av . Men de jag stickat av bomullsgarn - vad kan man göra av dem? Tips emottages tacksamt.

Slow stitching och naturlig färgning

 Det är förunderligt hur anpassningsbar en människa kan vara. Trodde inte att även undertecknad kunde klara av att bo i en etta på sjätte våningen. Men det har gått över förväntan. fast visst uppskattar jag vårt "sommarställe" i Rengård. Där passar jag på att färga tyg på naturlig väg i den vedeldade stora vattenvärmaren. Det har varit kul att se hur man kan mönstra bomullstyg med enbart lökskal. 
Här kommer bitar av gamla vita lakan väl till pass. 

Jag också börjat brodera på gamla dar. Har tillverkat "textila journaler" efter tips från K3n på Youtube, och gett våra sju barn var sin bok att samla sina minnen från barndomen i.
De kan göras på olika sätt. Ett är att använda sina bredaste mattrasor och väva med . Sen täcker man ytan med förstygn.
Inuti har jag varvat blad av papper och tyg, så man kan välja att sy fast eller klistra beroende på vad som passar bäst.

När jag går igenom mina samlade tygbitar så inser jag att det nog finns en släng av samlarmani i mina gener. Men förr eller senare kommer det mesta att hitta sitt användningsområde. 

Nu när jag inte längre har plats för en vävstol ( eller behov av flervmattor) så klipper jag inte upp utslitna sänglinnen till  mattrasor. Jag kan använda dem som mellanlägg till Kawandi eller sy Zokin av dem. Zokin är det japanska ordet för trasor med sashiko. Det finns många filmer på Youtube som visar hur och varför. Här är en.  

Beträffande Kawandi så finns det också en mängd olika filmer som visar denna teknik. Jag har hittat till Marions world som också är en trevlig bekantskap. Hon är en skicklig sömmerska och brodös som visar denna teknik bland mycket annat. 

Jag har lovat att hålla en workshop i Kawandi-inspirerat broderi den 20 augusti. Vi håller till i vår gemensamhetslokal på Kvartsvägen 3 i Umeå. Välkomna alla som vill testa detta sätt att ta tillvara tygspink tillsammans med likasinnade. Jag har material ifall ni inte vill sy av era egna spinkbitar. Vi satsar på en bit lämplig som bordstablett. 

https://simplesignup.se/event/217615

Anmäl er via denna länk så jag vet hur mycket material jag ska förbereda. Workshopen är gratis.
Materialet  ( ifall ni inte har eget) till självkostnadspris. ( 50.-). 

Sen kanske ni blir peppade på att göra ett sängöverkast eller varför inte ett klädesplagg?

Det finns oändliga möjligheter och det enda som kan kännas som ett hinder är förstås tids- och platsbrist. Så jag har ännu inte bestämt mig för något jätteprojekt, även om jag inte saknar material. 

Trendigare än någonsin med spink.

Sent omsider verkar de flesta ha upptäckt vitsen med att spara,lappa och laga. Kanske beroende på allt tal om krisberedskap? En annan som sparat på de minsta tygbitar sen man föddes har fått utstå en del pikar om vilken diagnos som passar bäst i sammanhanget. Nu verkar det som att man fått en viss upprättelse.

Visst insåg jag en viss problematik i mitt levnadssätt i samband med flytten till en etta i stan från ett hus på landet med tillgång till uthus/lager på flera hundra kvadrat, men problem är till för att lösas. Lyckades tigga mig till ett extra förråd och eftersom det är en dotter som tagit över hemstället, så gick det bra att få lämna det mesta. Lite opraktiskt dock när skaparlusten slår till och man inser att materialet finns 18 mil bort. 

Fördelar med att vara stadsbo finns faktiskt också. Här i stan har jag nära till Hemslöjdsföreningens lokal och deras olika kurser och workshop. Fick frågan av Hemslöjdskonsulenten om jag ville visa något av mina sätt att använda trasor . Jag tog med exempel på olika sätt att göra mattor utan vävstol och deltagarna fick bland annat testa att sy med tandborstskaft.

Bristen på utrymme har fått mig att fokusera på mindre grejer. Små väskor och andra små textila produkter. Hittade en sån trevlig bekantskap - K3n på YouTube. Slowstitch har nu blivit min senaste besatthet. Kathryn som hon heter är en behaglig person att lyssna på medan hon visar hur man kan göra Meditations scrolls av de allra minsta små spinkbitar från gamla plagg eller andra ärvda eller fådda textilier. Helt onödigt kan tyckas, men förlösande för en person som uppfostrats med ett sådant nyttighetsperspektiv som undertecknad. 

Inte helt oandvändbara men underbart långsamma att göra är t.ex dessa små s.k. risväskor om man sy dem helt för hand. 

En liten väska gjord av små mattrasbollar som vi fick av dottern till den avlidna slöjdfröken Elsy. De var nystade aå fint och med fina mönster från 50-talet och framåt. Den invigde jag som nessesär på resan till Stockholm häromveckan.

 Jag ville hinna se Kaffe Fassets utställning på Millesgården innan den stänger. Det kanske är övermaga att skriva om den under rubriken " Till spinkets lov". Men faktum är att de flesta var gjorda av små tygbitar av hans tryckta tyger. Helt otroliga quiltade täcken av många olika textilkonstnärer som inspirerats av Kaffe Fassets färgglada mönster. 

I morgon är sista dagen att få ta del av denna utställning. Skynda er dit om ni har möjlighet. 

Garnsnuttar kan också vara spink

 Ibland blir det över ett litet nystan när man stickat ett projekt. Eller
om man spinner själv så blir det inte alltid så stor mängd att det kan bli nåt. Dessa små snuttar kan vara en källa till nya projekt.
Som t.ex denna tröja som jag stickat av en blandning av handspunnet och överblivna små nystan av det jag stickade på 80-talet. Kan också vara upprepat garn från nåt jag inte orkade färdigställa,

Mönstret heter Vulkan och är designat av norska Inga Semmingsen. 

Det är den första tröja jag stickat uppifrån och ner, och var kul och lättare än jag trott. Blev riktigt nöjd med resultatet.

Snart normalläge hos Ringvor i Rengård

 Efter en svacka i slöjdandet som övergick i en skrivperiod, så har lusten att slöjda så smått kommit tillbaka. Jag gick en digital kurs i broderi och fastnade för grannlåtsbroderi på ylle. Jag har svårt att följa färdiga mönster. Förmodligen därför jag inte fastnat för att brodera tidigare. Men detta fria broderi tilltalar mig. Inga särskilda regler att följa - bara att "go bananas" som vår ledare uttryckte sig. Här kan man läsa mer om kursen och få länkar till de olika ledarna. 

Här fick jag användning av småspink, spets och pärlor och det går så lätt att sy i ylle. Jag har sparat bitar från 70-talet när jag vävde västerbottensdräkter till mig och min mor. De blev lämpliga till fickor i de masmor som jag sydde. Bandstumpar som blivit över passade också bra till dem. 

Sen pimpade jag ett par gamla mobilväskor från tiden när man hade rejäla storlekar på mobilerna. Alltid kan de passa till något. Vill ni se fler exempel kan ni följa mig på Instagram. 

Årets spinkprodukt - munskydd

 Aldrig trodde jag väl att detta skulle bli något som jag skulle ägna mig åt. Att sy munskydd. Men på Irland där en a mina döttrar och 4 barnbarn bor så krävs munskydd för att man ska få gå och handla. Kanske även de äldre barnen behöver det till och från skolan. 
Så nu får jag användning för en massa små tygbitar som inte räcker till så mycket annat. Det finns massor med olika mönster på YouTube. Svårt att veta vilka som blir bäst. Jag testar ett par olika, och de ser ju ut att sitta bra. Hur de fungerar som stopp för spridning av smitta diskuteras ju fortfarande mellan olika experter och länder. Men de fyller i alla fall kraven som Irland ställer om jag förstått rätt. 

Väskor i massor

Jag har varit inne i ett så kallat "flow" de senaste veckorna. Lite tursamt , nu när man inte får flänga omkring som vanligt. Tygerna håller på att svämma över i mina garderober och eftersom jag sparar på de allra minsta bitar så får jag ta till andra förvaringslösningar också.
Men nu håller det på att ta slut på korgar och lådor, så det är verkligen dags att börja skapa.

Köpte en vävram med en påbörjad väv för några år sedan. När jag behövde ramen till en workshop, kunde jag inte bara klippa ner och slänga den påbörjade bilden, så jag sökte bland mina garner och hittade garn i en någorlunda liknande i färg, kanske aningen för grovt, men den blev i alla fall färdig. Den duger till en shoppingbag, eller kanske till att härbärgera något annat av mina pågående arbeten. 

Fodrade med ett gammalt örngott.

 En annan kasse gjord av ofållade små dukar som legat länge och väntat på min längtan att fålla, med en ficka av ett ärvt gammal broderi.  

Denna stachbag är gjord av försvarets kraftiga linne med dekoration av ett hjärta i flera lager silke från Utställnings-och workshopstemat "Siden sammet trasa lump" som vi hade för kanske 15 år sedan. 

Den lilla handväskan är dekorerad av stadkanter från ulltrikåtyg från Italien. En bytesaffär jag gjorde på Jokkmokks marknad med min kollega Ann-Marie från I skinn. 

Väskan är i ylle och knäpps med en träknapp och en hank av det handvävda bandet till Västerbottensdräktens förkläde.

En annan ylleväska dekorerad med broderade "klackar" som blev över från ett tidigare projekt.

Axelrem och kanter i skinn.

Linnespink och som dekor en provbit från en sjalväv i ull/silke
fick bli materialet till denna väska.

Stängs med återbrukat blixtlås.

Fick över lite tyg när jag klädde om min 60-talssoffa med handvävt linnetyg.

I stället för att låta det ligga kvar i garderoben, så sydde jag denna väska.

Jag har ju ännu inte lärt mig slänga någon tygbit större än en kvadratdecimeter som är gjord av ett naturmaterial.

Dessa tre väskor fick sin dekor av meshwork-

                    dvs en typ av väv av band som legat och väntat på ett syfte en längre tid.

Ännu äldre är de handtryckta linnetygbitar som fick pryda denna shoppingbag.

                                Min period av handtryck sträcker sig ca 30 år tillbaks i tiden.

Avslutar denna väskkavalkad med en liten kasse sydd av en tygbit i rosengång som min mor vävt. Den är nog den äldsta, bortsett från den broderade fickan på väska nr 2.