Linne av linspink

Träffade på en massa trevliga "Linneor" i går på Gammliafesten i Umeå. Däribland Ulla som hade sytt ett fint linne av tygspink som hon köpt i Hälsingland .

Det är olika stora bitar av Växbo lins randiga tyg som hos satt samman på ett finurligt sätt.

Bilderna ger inte plagget rättvisa, men vill bara påpeka att en bit tyg sällan är för liten för att användas på något sätt. 

Hittade även dessa broscher tillverkade av Maria Hammarström med Ting från gammelgården

Hon räds inte att använda limpistol i sin tillverkning av broscher,

Själv föredrar jag nog att använda nål och tråd - ifall man vill kunna tvätta broschen.

Men jag har stärkt tyget en aning för att bladen inte ska bli för tufsiga. 

Min första kumihimokorg

Korgar har jag prövat göra i olika textila tekniker. Stickade och tovade, virkade och flätade. Men nu måste jag se om det fungerar att sy en korg av en tras-snodd i Kumihimo.
Har en tendens att bli insnöad på de nya tekniker jag provar. Åtminstone fram till jag hittar nåt nytt att testa.

 Min hemmagjorda kumihimovävstol är inte optimal. Jag prövar att ställa den på en pall och får genast bättre arbetsställning. 

Om jag använder 6 röda och 2 mörkblå band, så blir det ett prickigt band.

Rullar ihop bandet och börjar sy. Få se hur långt materialet räcker...

Det blev ingen jättekorg, men den rymmer trådrullar,knappar eller en hel del godis förstås.

Kumihimo

Det är ett bra tag sen jag gjorde nåt inlägg här ser jag. Det beror inte på att jag fått slut på spink. Snarare att tiden håller på att vara knapp. Men i helgen hade jag besök av mina barnbarn, och det behöver ju ofta aktiveras.
Har förut testat Kumihimo och tyckte att det var en lagom svår sysselsättning för en 10-åring.

Ville pröva att göra snoddar av trasor. Jag hade tillverkat en ställning av en hink med locket klätt med en rundel av liggunderlag. Använde stickmaskinstyngder, för att hålla trasan sträckt under vävningen.

Tilda  blev förtjust i att det gick så snabbt att få fram en "orm".

Materialets tjocklek och trådantalet bestämmer förstås vad slutresultatet kan användas till.
Blir armbandet för långt kan man ju sätta det på vristen.

Ett litet vävfel har smugit sig in i snodden. Det ska sägas att det inte var Tildas fel- utan mormors.

Materialet i detta fall var bandgarn som legat i förrådet och väntat på att återupptäckas. 

Det behövs ju inte så långa garnstumpar för att få till ett armband. Bra användningsområde för garnspink alltså.  

Armband med mera

Enklast att få användning för små bitar är det ju om man gör små produkter. Armband eller pulsvärmare är ju exempel på sånt som verkligen inte kräver stora bitar av material.

Är din favoritteknik vävning, så kan ett värmande armband vara ett lämpligt projekt. Med en blandning av fårskinn, läder och sidenband så får man en roligt resultat. Varpen kan vara lin eller mattvarp.

Tycker du att det är roligare att brodera eller sy skarvsöm så kanske dessa bilder kan inspirera.

Ann-Britts applicerade och pärlbroderade armband.

Pulsvärmarna är sydda av vadmal och fodrade med fårskinn. Tekniken kallas skarvsöm. Man skarvar alltså ihop små bitar med en passpoal mellan bitarna. De blir samtidigt en del i dekoren. Sömmarna som sys för hand, dras ihop ordentligt så det blir en aning zigzag-formad söm.

På helgens marknad träffade jag en som verkligen frossade i återbruk . Helen - inspiratören från Strömsund!

Roligt att se de små frivoliterade spetsblommorna få nytt liv på handleden.

Picknickfilt

Denna sommar deltar jag i två utställningar ( som har vernissage samma dag - 1 Juli) så jag har faktiskt känt mig lite splittrad. Har för mycket material och svårt att bestämma mig för vilket jag ska ägna mig åt. Men eftersom den ena utställningen har temat "Metalltråd och gamla spetsar", så tänkte jag på alla spetsdukar som mina anmödrar virkat och jag har haft liggande i skåpen.

Dom färgade fotlapparna i ylle från försvarets överskottslager har också legat länge i en låda och väntat på min inspiration. Med ett foder av ullteddy så blev det en riktigt fin picknickfilt.

Man kanske också kan använda den som pläd under kalla vinterdagar. Men dom vill man ju inte tänka på nu. Fast varje årstid har ju sin charm, och att ligga och mysa framför en brasa när frosten knäpper i stugknuten är inte heller så dumt.

Klackdynor av skinn

I denna ljuva sommartid sitter jag ute under parasollets skugga och klipper bitar till klackdynor i sälskinn. Det är spinkbitar som blev över från capen jag sydde i Finland under ledning av professor Basil Kardasis.

Jag tycker inte, (lika lite som Birgitte Bardot,) att man ska klubba ihjäl sälungar. Det landsöverskridande projektet: " Sälen - vår gemensamma resurs" där jag deltog som en av många slöjdare , gick ut på att lära jägare att skjuta på ett korrekt sätt, oss slöjdare att skapa vackra produkter av sälskinn och kockar från Sverige, Norge och Finland att laga god mat av sälköttet. Ifall man nu ändå måste reducera sälstammen så är det väl sympatiskt att ta tillvara både skinn och kött på bästa sätt?
Hittade en länk till utställningen av våra produkter i Östersund . http://www.ornskoldsvik.se/Kultur-fritid-och-turism/Ornskoldsviks-museum--konsthall/Arkiv/Aktuellt2/8-9-2007-Salen-var-gemensamma-resurs.html

Jag har förstås även sparat fårskinnspink i åratal. Det blev en ganska mysig dyna av dom bitarna.

Man kan lägga den på en stubbe ifall man inte har någon lämplig stol.

Fläta mattor

Nu när våren har kommit och det kanske blir mera lockande att sitta ute i solen i stället för inne vid vävstolen, så kan mattflätning vara ett alternativ till vävning.

Trasor har vi väl alla i mängd? Och göra en trefläta är ju inte heller någon konst, så det är bara att skrida till verket.
Så kan man med gott samvete sitta i solen och ändå vara aktiv "Doityourselfare" och återbrukare. Ser ibland på amerikanska filmer enorma runda flätade mattor och tänker att nån gång ska väl också jag åstadkomma nåt liknande. Så nu har jag i alla fall startat.

Då beror det förstås på vädret - hur ofta jag kan få sitta ute i solen - när den blir klar.

Jag har faktiskt två olika varianter igång. En måste jag ju ha framför TVn också. Man kan ju inte sitta sysslolös där, då är ju risken att man somnar och missar den spännande upplösningen på deckaren.